Amarantkorn: näring, tillagning och forskning

Vilken amarant avses?

Amaranthus hypochondriacus är en av de arter som odlas för ätliga frön. Det är en bredbladig växt som används som spannmål men inte tillhör gräsfamiljen; därför räknas den som ett pseudospannmål. Andra ätliga arter är exempelvis A. cruentus, så det allmänna namnet identifierar inte okända frön. Här avses mogna korn för livsmedelsbruk samt mjöl och puffade korn, inte blad eller fröolja. [1]

Vad tillför kornen?

Amarant är ett stärkelserikt livsmedel som ger vegetabiliskt protein, fibrer och mineraler. Proteinet innehåller lysin, en essentiell aminosyra som finns i lägre andel i många vanliga sädesslag. Det bidrar till variation, men en enda ingrediens utgör inte en komplett kost. [1]

En tabell från University of Arizona anger ungefär 125 kilokalorier, 4,7 gram protein och 2,6 gram fibrer per halv amerikansk cup (cirka 120 ml) kokt amarant. Det är allmänna uppgifter om kokt amarant, inte analyser av varje sort av denna art. Vatten och recept förändrar näringsmängden per portion. Samma vikt torra och kokta korn kan inte jämföras utan att vattnet räknas in. [2]

Tillagning och förvaring

Skölj kornen i en fin sil och koka dem i vatten tills de är mjuka. För gröt anger en universitetsguide cirka tre delar vatten till en del korn, räknat i volym, och 20–30 minuters sjudning. Följ produktens anvisningar och anpassa vattnet efter önskad konsistens. Servera med frukt och yoghurt eller använd i en matig soppa. Ätfärdiga puffade korn kan strös över maten; mjöl används i kokta eller bakade rätter. Ensamt ger det inte vetedegens elasticitet. [2] [3]

En halv cup kokt amarant är ett exempel på en portion i en måltid, ingen behandlingsdos. Förvara torra korn svalt och torrt i en sluten livsmedelsbehållare. Kylning eller infrysning av mjöl hjälper till att begränsa härskning. Ställ kokta rester i kylskåpet inom två timmar, i grunda täckta behållare, och använd dem inom några dagar. Hållbarheten för torra korn gäller inte gröt. [3] [2]

Påståenden och belägg

”Amarant är naturligt glutenfri, alltså passar alla amarantprodukter vid celiaki.” Bedömning: produkten måste ändå kontrolleras. En originalstudie analyserade 37 livsmedel med amarant, quinoa eller chia; nio prover översteg den glutengräns som studien använde. Det visar att korskontaminering kan förekomma, inte en generell andel för alla produkter eller dagens marknader. Kontrollera glutenfri märkning, ingredienser och hantering vid celiaki. Undvik lösvikt när det inte går att bekräfta att varorna hållits åtskilda. [6]

”Puffning förbättrar alltid proteinets smältbarhet.” Bedömning: laboratorieresultaten är inte enhetliga. En studie av två arter, däribland A. hypochondriacus, fann lägre proteinsmältbarhet in vitro efter rostning och puffning än för råa korn. En annan studie av denna art från fem platser fann förbättring efter bearbetning, särskilt groning. Prover och metoder skiljer sig. Det är inte studier av upptag hos människor och ger inte skäl att äta råa korn eller kopiera ett försöksprotokoll för groning hemma. [4] [5]

Allergi och användningens gränser

Glutenfri betyder inte allergifri. En fallrapport beskrev en allvarlig reaktion på mjöl identifierat som A. paniculatus. Den uppskattar inte risken för arten som behandlas här och visar inte att alla är allergiska. Prova inte en amarantprodukt på nytt efter en reaktion utan specialistbedömning. Andningssvårigheter eller svullnad i halsen efter mat är ett akut tillstånd. [7]

Kokt amarant är fortfarande en del av måltiden; kolhydraterna måste räknas in i en medicinskt anpassad kostplan. Källorna anger ingen dos för behandling av diabetes eller anemi och visar inte att koncentrerade tillskott är säkra under graviditet eller tillsammans med läkemedel. [2] [4] [5]

Ett användbart val

Välj tydligt identifierade livsmedelskorn, koka dem till en konsistens du tycker om och förvara dem efter om de är torra eller kokta. Den praktiska nyttan är variation i stärkelsekällor, protein och fibrer. Celiaki eller tidigare allergi kräver en särskild kontroll av produkten.